Halloj bloggen.

Tisdag alltså, tjena tjena.

Till och börja med måste jag svara på kommentaren (fast författaren till den kanske inte läser här... men man kan ju hoppas!) om hundrasen mops.

Tyvärr så tillhör de inte de friskaste raserna med sitt ansikte som är helt "hopskrynklat" vilket kan medföra svåra andningssvårigheter bland annat - och detta kan riskera i en hund som måste opereras för dyra pengar.

Vad gör man då - om man förälskat sig i denna krabat? Jo, man pratar med olika uppfödare och kollar hur hundarna verkar må, det viktigaste är ändå att ha en frisk liten krabat till vän.

Tyvärr så känns det som om många hundraser jag är intresserad av lider av många sjukdomar. Varför är det så egentligen? Det känns som om allting var så väldigt mycket frid och fröjd back in the days...

Men jo, jag är medveten om att jag mig in i en hundras där det finns sjukdom - men det känns som om vilken ras jag än valt som jag är intresserad av så hade det blivit så, då jag varit väääldigt intresserad av storväxta hundar.

Man får se till att vara extra uppmärksam.

Sedan ifall det är etiskt försvarsbart att köpa hundar som är så felbyggda i ansiktet.

Tja, jag vill inte ha någon bruksras = det vore verkligen inte snällt mot exempelvis en rottweiler eller schäfer att de ska leva med mig i det livet jag lever.

Det vore inte heller passande att låta en hundras som kräver enormt mycket aktivering, eller ett behov att valla, eller som behöver använda sina vaktinstinkter - och det är därför jag har fastnat för mopsen bland alla dessa hundraser som finns. Jag stödjer gärna avel till mops - aveln till friska mopsar som mår bra, och inte någon masstillverkning där ingen bryr sig om deras hälsa. Exempel där det gått fel med masstillverkning har vi collie - och där är deras problem inte hälsan...

    Men jag längtar, oj vad jag längtar efter djursällskapet.

Lilla Hubert som jag fick av min sambo lever liksom inte upp till bilden av en levande hund med godissök, agility och promenader..

Men han kan saker jag är duktig på - tv-spel och sova!

Hur är det ananrs då i detta liv?

Jo, man tackar, det rullar på. Idag har jag spanat ordentligt mycket efter jobb - men det räcker ju inte att spana, men jag har hittat några intressanta jobb som jag tänkte ta itu med imorgon.

Jag längtar hem till byn, den kära lilla mysiga byn där det är tyst och stilla - och ensamt! Det blir att ta mitt krutpaket till Saab och köra de 23milen mot Piteå på fredag eller lördag. 

Sist jag var hemma blev jag bara frustrerad och arg på min kära lilla mamma... och tyvärr så känns det som om vi glider längre och längre bort ifrån varandra, jag tar aldrig tiden till mig att ringa, jag slänger bara iväg ett sms några gånger i veckan.

Utbildningsfronten går bra, jag har nog bestämt mig för att utbilda mig till förskolelärare, men jag är inte säker, men jag längtar efter plugget igen iallafall.

Det där lilla halv året på universitetet gav verkligen glöd i ändan..!

Mina darlings, det här är nog allt för idag.

Over and out, I am a girl scout. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Yes, då sitter jag här igen. Ryktet är alltså att jag ska börja blogga igen... ryktet kommer självklart från mig själv.   Klockan är bara barnet om man är en nattmänniska - men det är inte riktigt min grej, inte nu i natt. Mina ögon har sömngrus som ...