Halloj bloggen.

Tisdag alltså, tjena tjena.

Till och börja med måste jag svara på kommentaren (fast författaren till den kanske inte läser här... men man kan ju hoppas!) om hundrasen mops.

Tyvärr så tillhör de inte de friskaste raserna med sitt ansikte som är helt "hopskrynklat" vilket kan medföra svåra andningssvårigheter bland annat - och detta kan riskera i en hund som måste opereras för dyra pengar.

Vad gör man då - om man förälskat sig i denna krabat? Jo, man pratar med olika uppfödare och kollar hur hundarna verkar må, det viktigaste är ändå att ha en frisk liten krabat till vän.

Tyvärr så känns det som om många hundraser jag är intresserad av lider av många sjukdomar. Varför är det så egentligen? Det känns som om allting var så väldigt mycket frid och fröjd back in the days...

Men jo, jag är medveten om att jag mig in i en hundras där det finns sjukdom - men det känns som om vilken ras jag än valt som jag är intresserad av så hade det blivit så, då jag varit väääldigt intresserad av storväxta hundar.

Man får se till att vara extra uppmärksam.

Sedan ifall det är etiskt försvarsbart att köpa hundar som är så felbyggda i ansiktet.

Tja, jag vill inte ha någon bruksras = det vore verkligen inte snällt mot exempelvis en rottweiler eller schäfer att de ska leva med mig i det livet jag lever.

Det vore inte heller passande att låta en hundras som kräver enormt mycket aktivering, eller ett behov att valla, eller som behöver använda sina vaktinstinkter - och det är därför jag har fastnat för mopsen bland alla dessa hundraser som finns. Jag stödjer gärna avel till mops - aveln till friska mopsar som mår bra, och inte någon masstillverkning där ingen bryr sig om deras hälsa. Exempel där det gått fel med masstillverkning har vi collie - och där är deras problem inte hälsan...

    Men jag längtar, oj vad jag längtar efter djursällskapet.

Lilla Hubert som jag fick av min sambo lever liksom inte upp till bilden av en levande hund med godissök, agility och promenader..

Men han kan saker jag är duktig på - tv-spel och sova!

Hur är det ananrs då i detta liv?

Jo, man tackar, det rullar på. Idag har jag spanat ordentligt mycket efter jobb - men det räcker ju inte att spana, men jag har hittat några intressanta jobb som jag tänkte ta itu med imorgon.

Jag längtar hem till byn, den kära lilla mysiga byn där det är tyst och stilla - och ensamt! Det blir att ta mitt krutpaket till Saab och köra de 23milen mot Piteå på fredag eller lördag. 

Sist jag var hemma blev jag bara frustrerad och arg på min kära lilla mamma... och tyvärr så känns det som om vi glider längre och längre bort ifrån varandra, jag tar aldrig tiden till mig att ringa, jag slänger bara iväg ett sms några gånger i veckan.

Utbildningsfronten går bra, jag har nog bestämt mig för att utbilda mig till förskolelärare, men jag är inte säker, men jag längtar efter plugget igen iallafall.

Det där lilla halv året på universitetet gav verkligen glöd i ändan..!

Mina darlings, det här är nog allt för idag.

Over and out, I am a girl scout. 

Yes, då sitter jag här igen.

Ryktet är alltså att jag ska börja blogga igen... ryktet kommer självklart från mig själv.

Klockan är bara barnet om man är en nattmänniska - men det är inte riktigt min grej, inte nu i natt. Mina ögon har sömngrus som skaver, men jag vill ändå inte lägga mig i dvala än... Snart. Kanske.

Vad gör man då mitt i denna natt, mötet mellan den 18:e och den 19:e?

Tv:n surrar på i förgrunden framför mina ögon, filtarna värmer, pensionärshuset bredvid sover, killen prasslar arbetsrummet med skrivaren. Och här sitter jag och bara sitter och surfar och jag vet inte vad jag egentligen gör eller bör göra.

Myser rent allmänt kanske? Ändå inte myhumör, känner mig allmänt frustrerad/likgiltig/instängd. Sömnen kanske ändå vore på sin plats...

Vad har man att förvänta sig av dagen som anländer imorgon?

• Sova, sova, sova. Sova länge? Sova.
• Vakna. Frukost. Frukost på det som finns att äta här i lägenheten.
• Sitta här, exakt här där jag sitter just nu.
  

• Arbetslös. Hela jävla dagen.

Ja kids, jag är en sådan där arbetslös typ, vilket gnager ordentligt i våran ekonomi, mitt humör och hela mig. Jag bara sitter hela dagarna i princip, jag vill knappt gå utanför dörren på en promenad i solen som börjat kika fram här i norrland.

Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte trivdes... Jag kan lunka på i min egna takt och göra vad jag vill. Är det kul? Ja, det funkar.

Fast pengar behövs, det fungerar inte att leva på någon annan, samvetet pallar det inte riktigt + att om vi ska skaffa en hund behövs ekonomi från min sida då det kommer att vara min hund i första hand...

Gjorde jag er intresserad när jag sa "hund"? Kanske.

Jag har övertalat min kille till att vi behöver en liten hund i våra liv, och denna övertalning har tagit ett år ungefär, men det ska bli av.

En... mops.

Jag har förälskat mig totalt i dessa små fulsnygga clownar.

Vi ska fara och hälsa på hos en uppfödare som verkade trevlig och även väntar små korvar till våren. Underbart!

Ja ni mina rara och kära, tack för att ni tog er tiden. Den här bloggen kommer inte vara så intressant, det kommer ändå trots allt handla om mitt liv...